Ibland känner jag mig bara så där uppgiven och trött. Det känn som att igenting längre spelar någon roll och att jag inte är fast i något existentiell klet, en spindelväv av historiska förväntningar, framtida krav och förlorade tillfällen och möjligheter. Naturligtvis önskar att jag att det inte låg till på det viset. Jag skulle kunna förneka, förneka att jag verkligen är i behov av en förändring, av handling och tveklöst ganska så mycket seo hosting. Men det är som sagt inte lätt. Enklast är naturligtvis att bara köra på i samma gamla hjulspår och låtsas som om allting är bra och att ingenting behöver förändras, förbättras och förnyas. Men det har blivit alldeles uppenbart att tiden då det var möjligt att blunda för problemen och de (skriande) behov verkligen är förbi. Just nu är det att gå vidare eller gå under som gäller, den saken råder det inget som helst tvekan om längre.

Jag är en samlarmänniska. Har alltid varit. Redan som barn samlade jag på i princip allt jag kunde hitta. Det här har hängt kvar i vuxen ålder. Numer bygger jag dock inte maniskt upp stora lager av kapsyler, idolbilder eller spelkulor. Däremot samlar jag på udda vinglas, sovjetiska mynt och exotiska recept. Av någon anledning är jag dock mindre bra på att laga de här matrecepten jag samlat på mig. Det händer nästan aldrig faktiskt om jag ska vara helt ärlig här. Visst det är tråkigt jag vet. Vad är för mening med att ha en enorm receptsamling om man aldrig lagar något från den? Tja… Ingen vad jag vet faktiskt. Men jag tror alltid att jag ska svänga ihop något nytt därifrån, tills jag står där i köket och känner att pasta med tomatsås det går ju fort att laga till och är dessutom väldigt gott och jag kan jyu alltid testa något av de där recepten i morgon. Men så blir det förstås aldrig.

Jag har kämpat hela dagen med att sätta upp ett partytält och nu är jag helt slut. En kompis till mig fick nämligen för sig att han skulle köpa ett partytält till sitt landställe och han behövde hjälp med att sätta upp tältet och dum som jag är så erbjöd jag mig att hjälpa till med det för jag visste ju inte vilket jobb det är att sätta upp ett så stort partytält så jag fick ägna hela dagen åt att kämpa med det förbaskade tältet och det var inte alls roligt för nu är jag helt slut och vill bara lägga mig i soffan och titta på tv. Det positiva är ju att jag slipper träna ikväll i alla fall för det var ju värsta träningspasset att sätta upp tältet och nu orkar jag verkligen inte gå och träna också. Nej jag ska gå ner och köpa mig en pizza och sen ska jag bara slappna av.

Är det bara jag eller har barn börjat bära allt dyrare kläder? Jag tycker mig se ungar som inte kan var äldre än att de går på lågstadiet springa runt i outfits som kostar en halv månadslön. Fast det kanske har med ökad kommersialisering och annat otyg att göra, ett tecken i tiden. En fingervisning på hur status och pengafixerat vårt eländiga krämarsamhälle verkligen är. Nu vet jag inte om det var bättre förr. På vissa områden kanske, men mycket var ju som bekant (för oss som var med alltså) betydligt sämre också. En sak är säker i vart fall; när jag gick i småskolan hade varken jag eller någon av mina klasskamrater och vänner (även fast det var flera som hade väl bemedlade föräldrar) särskilt exklusiva och dyra barnkläder. Det var inga designermärken och limiterade grejer från tjusiga modehus. Nej, föräldrarna verkar ha resonerat mer som så att ungen växer ju ur kläderna snart ändå här. Jag kanske kommer ihåg fel och överdriver men jag vill faktiskt minnas att de flesta hade ärvda kläder och hemmasydda overaller i bävernylon och sådant. Hm. Saker och ting förändras verkligen.

Jag har tänkt på en sak. Sådana här människor som är ansvariga för folkmord och till och med döms för det. Hur går det för dem när de väl släpps ut? Jo, jag är medveten att de flesta folkmördare antingen kommer undan, själva blir mördade eller avrättas efter en hyfsat summarisk rättegång som Saddam Hussein och Nicolai Ceausescu. Men någon gång så borde en förhållandevis ung folkmördare dömas till så där 20 år i fängelse för att sedan släppas ut. Jag undrar lite vad myndigheterna säger till en sådan person som precis ska återfå sin frihet. ”Lycka till i livet. Och så inga fler folkmord nu. Det står klart och tydligt att i lagboken att alla former av folkmord är förbjudna. Om det går ser vi helst att du även undviker allt vad etniska rensningar och deportationer av hela folkslag heter.” Är det så det går till? Ved gör de sen? Går till arbetsförmedlingen kanske. Eller hur går det på anställningsintervjuer. ”Berätta lite om dig tack.” …”Ja, var ska jag börja. Jag har suttit i fängelse 20 år för folkmord, ett litet, och diverse utrensningar. Jag är ganska bra på att laga datorer och jag kan första hjälpen.”

Det är så att jag sitter här och funderar över vad som kommer ske i helgen för det vet jag inte än, jag är en sån som ofta planerar vad som ska ske i helgen men inte den här gången eller i alla fall inte än, men det är väl bara att vänta och se. Men nu är det så att jag ska gå iväg med lite soppor så vi får se när jag bloggar nästa gång.

Haha jag hörde ett riktigt roligt skämt på lunchen idag, tyvärr blir det inte lika roligt när man skriver ner det så jag skippar nog det. För annars kommer ni säkert tro att jag har en värdelös humor och det har jag ju inte. Men nu är det så att jag tycker i alla fall att jag har en väldigt bra nivå på min humor men smaken är som baken.

Det är så att jag redan tänker på vad jag ska köpa för julklappar jag vet de är lite galet men jag har alltid varit sån och då är det inte mycket som jag kan göra åt saken. Men de brukar ändå bli så att jag handlar dom i sista sekund även om jag har tänkt ut vad jag ska köpa för något.

Det är så att jag har lite små saker som jag håller på att få undan här och det känns riktigt bra när man börjar få undan saker som man har suttit med ett tag för då kan man ju liksom komma vidare. Det är ju inte alltid så att man kan göra det. Men nu är det inte långt till helgen så de ska bli skoj.

Nu är det så att jag vill bara hem och jag tror jag har suttit ner för länge för det börjar kännas konstigt i rumpan av att sitta så här länge. Men snart så kommer jag gå en lång promenad hem tror jag i alla fall. Får se om jag går hem när jag väl går hem så att säga. Men nu måste jag återgå till jobbandet.